Alla inlägg den 11 januari 2011
Enligt en genomgång av SVT:s Rapport redaktion kommer 2010 att bli ett nytt rekordår för friskolebranschen: den sammanlagda vinsten tros bli en miljard. Bara koncernen Academedia, som bland annat driver vuxenutbildning i Östersund, gjorde förra året en rörelsevinst på 200 miljoner. Detta är alltså pengar som skulle kunna användas för att anställa specialistlärare, fräscha upp slitna lokaler, ja överhuvudtaget höja kvaliteten i en skola som uppvisar allt sämre resultat.
Det är ett mysterium varför inte Socialdemokraterna gjorde friskoleeländet till ett huvudnummer i valrörelsen; dessa enorma transfereringar av skattemiljoner från det allmänna till anonyma riskkapitalister är inget annat än ett politiskt sanktionerat svindleri. Eller så var det en naturlig konsekvens av att partiets affischnamn, Thomas Bodström, själv sitter i styrelsen för ”Pysslingen Förskolor och Skolor AB” ...
Skolan har inte särskilt många tunga utgiftsposter, de stora kostnaderna är lokaler och personal. Om den första posten, lokaler, är tämligen konstant, framträder däremot potentiella vinstmarginaler om man tittar på personalsidan.
Vi vet att lärartätheten och andelen behöriga pedagoger är lägre i friskolan. Och nu avslöjas att privatanställda lärare tvingas underteckna avtal om tystnadsplikt med arbetsgivaren. Dagbladet i Sundsvall berättade i tisdags om läraren Pär Lindberg vid John Bauergymnasiet som varnats av skolledningen efter att ha talat med tidningen. Helt skandalöst! Tillämpar John Bauer i Östersund samma usla personalpolitik?
Det är dags att göra upp med friskolan: nej till vinstuttag och självklart ska meddelarskyddet gälla alla lärare, oavsett driftsform . S amtliga verksamheter betalas ju från samma kassa !
Just nu pågår förhandlingar mellan blocken för att strama upp regelverket. Vad resultatet blir återstår att se. För åtminstone Socialdemokraterna borde omprövningen bli lite enklare nu när Thomas Bodström befinner sig på andra sidan Atlanten.
Vilken god nyhet! SCA och Statkraft har fått miljödomstolens tillstånd att bygga 300 vindkraftverk för sådär 16 miljarder kronor i Jämtland och Ångermanland. En så dan väldig investering är vad dessa skogsbygder behöver. Och den icke föraktfulla energimängd det innebär får betydelse för både nationen och den industri vi lever av. Hoppas bara att SCA nu går vidare med projektet även om det minskats med en femtedel.
Jag erkänner att jag för 30 år sedan – i samband med folkomröstningen om kärnkraft – inte drog mig för att göra mig lustig över folk som såg vindkraft som ett realistiskt alternativ till kärnkraften. Det var riktigt i sak även om det gjorde kärnkraftsmotståndare ilskna. För något alternativ till att avveckla kärnkraften med förnuft, som det då hette, fanns inte. Vi lär behöva denna energikälla i några decennier till. Nu när kärnkraftens anhängare vill bygga ännu en generation kärnkraft är läget faktiskt ett annat. Både vind och solkraft finns i form av beprövade och allt effektivare varianter.
Vindkraftens branschorganisation säger att vindkraftsproduktionen på tolv månader uppgår till tre terrawattimmar. Den produktionen skulle kunna tiodubblas fram till 2020, om man får tro professor Lennart Hjalmarsson som tror att elpriset då skulle kunna sänkas med 15–20 procent. Fast det förutsätter väl att all övrig produktion består. Och så lär det knappast bli om inte industrin snabbt tror sig kunna räkna hem en ny generation kärnkraft, något dagens regering öppnat för.
Jag tror i stället på en politik som fasar ut dagens kärnkraft i den takt ny elproduktion ersätter kärnkraft som försvinner, enligt det recept som Socialdemokraterna, Vänstern och – glömt av många – Miljöpartiet, enades om under det rödgröna samarbetet.
Vindkraftsproducenterna pekar på att denna produktion i november höll en storlek som motsvarar 80 procent av vad de tre reaktorerna i Oskarshamn producerade under samma tid. Nu nämns förstås inget om hur mycket de stod avställda denna tid. Men att vindkraften redan har betydelse är obestridligt.
Jordbävningen på Haiti? Den ännu värre ödeläggelsen i Pakistan? Oljeutsläppen i Mexikanska golfen? Översvämningar och jordskred i Centralamerika, Kina och litet varstans i världen, där miljön fördärvats och klimatet förändrats av mänsklig påverkan? Det verkar världen redan ha lagt bakom sig – fast inte de miljoner människor som drabbades för de lever i allmänhet kvar i misären. Och inget ord har väl varit så dött som ”klimathotet”, förra årets mest frekventa politiska term.
Det är besvärande med de exceptionella vintrarna, men alla som följer svensk TV vet ju att de beror på SJ. Se där vad en pensionerad moderatledare kan ställa med. Ulf Adelsohn verkar för övrigt vara den ende som fortfarande ställer upp för ”Hela folkets järnväg”, sedan politikerna från Persson och framåt rört till det med banverk och privatiseringar och vägrat släppa till tillräckligt med pengar för att underhålla spåren.
Men åter till världen och allvaret. En som haft det svettigt under året är Barack Obama. Han har gjort (nästan) allt rätt: Försökt stimulera ekonomin, sparkat uppstudsiga generaler, gett alla amerikaner sjukvård och till och med kompenserat ursprungsfolken i Amerika för de vitas rofferi och masslakt på indianer. Men det hjälpte inte mot Sarah Palin och tedrickarna på yttersta högerkanten.
Obama förlorade sin demokratiska majoritet i kongressen. Men ryckte, simsalabim, till sig det politiska initiativet och framstår som handlingskraftig. Gör upp med republikanerna om skatterna och arbetslöshetsbidragen, får igenom en lag som stoppar diskriminering av homosexuella i USA:s krigsmakt och – glädjande för hela världen – får ihop tillräckligt många röster i senaten för att kunna ratificera kärnvapennedrustningsavtalet med Ryssland (New START).
Den norska Nobelkommittén som gav honom fredspriset i fjol kan andas ut. Men det dröjer innan Obama blir en verklig fredspresident. Kriget i Afghanistan är en katastrof, både militärt och politiskt, och måste komma till ett snabbt slut. Obama måste också motstå påtryckningarna från hökarna och den amerikanska krigsindustrin att utvidga det så kallade kriget mot terrorismen till Arabiska halvön och Afrika, och han måste fortsätta hålla huvudet kallt när det gäller Iran.
Kan presidentens nyvunna auktoritet ge honom tillräckligt med råg i ryggen för att ta itu med klimatfrågan och att sätta extremisterna i Israel på plats och tvinga fram en lösning på det palestinska problemet, kan Obama komma att gå till historien som en av de verkligt stora presidenterna i USA. I alla fall om den amerikanska ekonomin repar sig, vilket den har utsikter att göra med den Keynesianska ekonomiska politik som USA för. I motsats till Europa, som försöker svälta sig ur sin självförvållade eurokris.
Den enes död den andres bröd, brukar man säga. Det stämmer rätt väl in i alkoholdebatten. Genom att tillåta alkohol får många chansen att ha roligt i glada vänners lag. Samtidigt får andra en biljett till alkoholismens helvete. Det gäller att finna en medelväg som minskar riskerna utan att stänga vägar de flesta gillar. Den går rätt tydligt vid detaljhandelsmonopolet som jag ser det. Bra service, stort sortiment och en affärsidé som inte går ut på att öka försäljningen är starka argument för detta monopol. I själva verket hade det varit bättre om vi haft en mer restriktiv hållning från samhällets sida. Vinboxarna är ett exempel på något som det senaste decenniet bidragit till att många hamnat snett. Men det är inte lätt att finna regler som gör alla nöjda.
Ett ganska nytt exempel där de mångas intressen går ut över en minoritet av unga osäkra främst flickor är försäljningen av läkemedel i livsmedelsbutiker. Jag har tidigare skrivit om det tokiga i privatiseringen av Apoteken. Att staten betalar en halv miljard extra för att göra det hela mindre effektivt är absurt. Men man kan fundera över det kloka i att läkemedel blir mer allmänt tillgängliga överhuvudtaget. I gårdagens SvD rapporteras om en kraftig ökning av antalet självmordsförsök med värktabletter som nu går att köpa dygnet runt på många av de så där åtta gånger så många försäljningsställen som före ”reformen”.
SvD kan också berätta om den danska erfarenheten efter tio år av motsvarande system. Där har försäljningen av värktabletter ökat med 300 procent sedan 2001.
Antalet självmordsförsök har fördubblats bland unga flickor. De borgerliga tycker uppenbarligen att ökad tillgänglighet är vär t det priset. Många väljare gillar det. Men de gör det bara så länge de personligen slipper se de problem läkemedelsförsäljning skapar. Går det att vinna stöd för en politik där man skyddar de människor som är mer sårbara, genom inskränkningar i tillgängligheten för de allra flesta? Jag vet inte. Men det måste gå.
Efter valförlusten har det blivit något av en sport att klä socialdemokratin i säck och aska. Tydligen är det så man signalerar krisinsikt – man tar avstånd från allt eller delar av det man tidigare stått för. Av någon anledning kommer denna förmenta krisinsikt oftast från höger. Således var det fel att föreslå en höjning av a-kassan och beskatta burgna villaägare.
Från samma läger hörs också en kritik mot att S saknar en tillväxtpolitik. En allvarlig anklagelse med tanke på att tillväxt alltid varit en hörnsten i det socialdemokratiska samhällsbygget: tillväxt skapar överskott som beskattas och investeras i fler lärare och maxtaxa i förskolan. Politiken tar in och fördelar om.
Socialdemokraterna har tappat tillväxtfrågorna så till den milda grad att Svenskt Näringsliv sett sig nödgade att satsa fyra miljoner kronor i förtäckt lobbying; det var Aftonbladet som nyligen avslöjade att S-företrädare betalats för att sälja in ett ”tillväxtvänligt budskap” i partiet, i klartext sänkta kostnader för företagare och konsumenter. Men är inte tillväxt, i en socialdemokratisk tappning, något mer och viktigare än avregleringar och lägre skatter? Jo, tillväxt är att person- och godstågen går som planerat, att det finns en matchning mellan arbete och arbetsutbud, att inte invandrare sorteras bort bara för att deras namn klingar ovanligt. Fundera hur mycket Sverige skulle höja sin årliga tillväxt bara dessa brister åtgärdades.
Socialdemokratins utmaningar ska inte lösas utifrån en moderat analys. Varför inte hålla fast vid det som är bra och därutöver utveckla nya tankebanor? Sedan efterkrigstiden har tillväxt varit förknippat med industriproduktion; vi förädlar råvaror och tillverkar saker med hjälp av sådant som finns i vår miljö, till exempel skogen, järnet och malmen. Vi bygger bilar och robotar. I takt med att människors, i synnerhet ungas, medvetenhet ökar kring den globala klimatkrisen hamnar också tillväxtdebatten i ett annat ljus. Den får en civilisationskritisk udd – kan vi verkligen leva som vi gör? Vilket blir Socialdemokratins svar på insikten att mycket av det som utgör grunden för vår tillväxt bygger på ändliga resurser? Sänkt skatt på en servicenäring som klarar sig galant utan subventioner eller en aldrig upphörande satsning på kunskap och jämlikhet?
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 | 12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|